Då blir det sista inlägget härifrån London i mitt rum. Det känns märkligt. Känner mig nästan utmattad av alla känslor. Inte så mycket att lämna London men alla farväl. Först att lämna jobbet, ta farväl av Joszef, nu säga adjö till Jimmy och Anne och så rummet. Mycket att säga hej då till på en gång. Vi människor är ju vanemänniskor och omställning rör om känslor.

Jag mötte upp Anne och Jimmy idag och det kändes så konstigt att det var vår sista kväll. Vi kommer självklart att ses igen, men det blir aldrig samma sak eftersom jag inte längre bor i London.

Man börjar tänka tillbaka på alla minnen, så många minnen och roliga stunder.

Jag har mycket kul att se fram mot och många där hemma jag saknat. Men trots det kan jag inte låta bli att just ikväll få känna mig lite ledsen över att åka hem.

Men det är bara att bita ihop, inse att farväl är en del av livet. Snart kommer jag att vara inne i en ny vana med nytt jobb som blir min vardag och med nytt hem igen, min lägenhet. Saknaden suddas ut…men jag kommer aldrig, aldrig att glömma.

Memory 4 life!

London är nära så det är lätt att ses, men den dagen Jimmy flyttar hem….tlll Sydney…det blir en omställning och verkligen ett jobbigare farväl.

Nu dags för en sista natt i min säng i London.